Mathias Klang samtalar med James Boyle

Efter Gunnar Hökmark nöjer jag mig med vilken socialliberal som helst. James Boyle duger gott. Skämt åsido. James Boyle har varit en viktig kraft inom den akademiska världen för att åtminstone någorlunda justera debatten om upphovsrätten. Han har dels verkat utifrån ett innifrån-perspektiv som professor i juridik vid Duke university, dels som en aktör bakom Creative Commons-projektet. Mathias Klang är följdriktigt projektledare för Creative Commons i Sverige.

Delvis presenterar Boyle sin rätt nya bok The public domain: enclosing the commons of the mind.

Det finns en "blindness" kring IP. En myt: "More rights - more inovation". Boyle talar istället om en graf som innebär ett delvis berättigande av IP; till en början behövs IP för att få tillbaka pengar på investeringar, men till slut finns det för många rättigheter, kreativiteten kringskärs, och innovationen avtar.

Kopieringens kostnader (det var dyrt när det gällde att betala en munk, Gutenberg möjliggjorde masskopiering men det var fortfarande dyrt, idag närmar sig kostnaderna noll) står historiskt i omvänd relation till kontrollen av kopieringen. Boyle menar att detta är den rådande ideologin att det också ska vara så. När det var munkar som kopierade var kontrollen obefintlig, men idag när kostnaderna närmare sig noll så bör, enligt tillskyndarna, ägandekontrollen vara total. Boyle anser att detta är tokigt, det gör hela Internet olagligt. En teknologin tvingas in i en specifik affärsmodell (eg. kapitalismen)

Boyle jämför vikten av public domain med en fungerande ekologi. Mathias Klang frågar vilka "ekologiska katastrofer" som vi drabbas av inom kulturens och den immateriella produktionens område, och vilka tecken på en ny "ekologisk rörelse" som finns. Boyle menar att vi är den första generationen som gjort vår kultur otillgänglig för oss själva, såvida vi inte betalar för tillgången, genom att expandera upphovsrätten i tid och omfattning (minskade inskränkningar, nya områden som den appliceras på). Hans kompis Lawrence Lessig (och därmed Creative Commons) ges som exempel på tecken på en ny medvetenhet och organisering i frågan.

Frågan om hur man ska få Public Service att omfamna Public Domain? Frågan är intressant speciellt eftersom, som Boyle anmärker, det är allmänheten som betalar och public service uppgift är att tillgängliggöra material. Svaret missade jag tyvärr. Men han har ett utilitaristiskt perspektiv på upphovsrätten, det måste leda till bra resultat. Boyles perspektiv innebär ett partiellt stöd till upphovsrätten och kapitalismen, men den behöver reformeras.

Samtidigt menar han att upphovsrätten numera aktiveras automatiskt även i USA vilket, i Internets era, suger in all informell kultur i upphovsrättens rike. Creative Commons som projekt försöker rädda situationen med att vi som individer aktivt väljer bort vissa rättigheter. Frågan är om detta projekt är naivt eller om det kan ge kapitalismen ett mänskligt ansikte?

För att verkligen reformera kapitalismen tror jag individuella strategier är otillräckliga. Kanske går det om social produktion, så kallade peer production som pågår inom självständiga allmänningar (Creative Commons Share Alike-licenser, GNU/GPL-licensen kan sägas skapa allmänningar), blir mer framgångsrika.

Men risken finns alltid för att sådan produktion används för att pressa löner i den kommersiella sfären och vitalisera kapitalismen.

Telekom II

Det finns inga begränsningar i accessen till nätet i Telekompaketet säger Kristian Viidas och Gunnar Hökmark i kör här på internetdagarna. Telekom-paketet stärker enligt dem nätneutraliteten. Men Europeiska ministerrådets förslag till beslut tillåter begränsningar i accessen till Internet genom så kallade three strikes policies (tre obevisade upphovsrättsintrång och du kan stängas av) och privata aktörer ges möjlighet att aktivt påverka internetleverantörer att stänga av individer från Internet.

Att tillgången till Internet idag är en fråga om yttrandefrihet och utgör en integrerad del av vårt vardagsliv, vilket gör den till en mänsklig rättighet, ignoreras. Istället för att straffa individer för lagbrott som bevisats, förhindras de att använda sig av sina mänskliga rättigheter på grundval av icke bevisade lagbrott. Även om direktiven och lagarna krävde att lagbrott var bevisat, framstår påföljden avstängning som märklig. Och eftersom det är svårt att tänka sig en differentierad och proportionerlig påföljd i stället för en generell avstängning från Internet så borde det inte ens vara tänkbart att föreslå liknande saker. Om det skulle vara möjligt med en sådan proportionalitet, så kvarstår ändå faktum att det inte borde vara Internet som stryps utan de olagliga handlingarna - samt att påföljden borde vara böter eller fängelsestraff snarare än avstängning från Internet. Om du dealar amfetamin över telefonen så blir du inte avstängd från telefon, du blir dömd till böter eller fängelse.

Tele 2 representant i panelen betonade att de inte vill vara polis på nätet och inte heller vill bära de kostnaderna.

Christopher Kullenberg börjar även han med en historieskrivning. Istället för föregångaren till Internet, Minitel, som var ett slutet system som ingen ville ha, frodades det fria Internet. Men idag när våra handlingar på Internet kontrolleras noga och vi kan stängas av på lösa grunder börjar systemet återigen att likna Minitel-systemet.

Om man knyter ihop en infrastruktur med innehållsproduktionen, det vill säga att samma företag som bygger nätet även vill leverera tjänster. Tillgången och kontrollen av infrastrukturen kan användas för att gynna den egna verksamheten och missgynna konkurrenternas. I Frankrike idag så finns tre nätoperatörer som förbjuder olika protokoll i sina nät.

Slutligen menade han att ett fritt Internet är viktigare än ett snabbt Internet. Telekom-paketet duger inte för att hindra kartellbildningar och låsningar i infrastrukturen. Förut fanns en tilläggsändring 166 om nätneutralitet som tyvärr fallit. Kullenberg misstänker att tilläggsändringen 138 inte hindra three-strikes avstängningar med hjälp av "hyrsnutar".

Internetdagarna - telekompaketet

Idag var det dags att ta sig till gamla Folkets Hus och Internetdagarna där jag skulle hålla posterpresentation för Globalarkivet.se. Efter fikat väntade en session om EU:s Telekompaket där Gunnar Hökmark från EU-parlamentet och Kristian Viidas från Näringslivet fick inleda med 40 minuters orerande. Just nu väntar jag på lite kritik från Christopher Kullenberg från Juliagruppen. Men ett folkets Internet lär dröja.

Värde och utbyte - del I

Det är dags att börja sammanfatta sommarens studier av Marx´Kapitalet. Ett bra sätt att lära sig är ju att formulera sig i skrift. Denna text blir därför både lång och något inåtvänd, utan att för den skull fullfölja alla resonemang - kom gärna med kommentarer. En av frågorna som jag intresserade mig för var hans värdeteori och hur den skiljer sig från utbud- och efterfrågemodellen.

Marx menade att utbud och efterfrågan (U/E)inte förklarar så mycket; de fokuserar på variationerna kring det egentliga värdet, men inte själva varans värde: Varför en bils pris varierar kring 200.000 och inte kring 50.000. När det gäller marknadsvärdet för en vara i en specifik bransch så bestäms det (och Marx talar här om värde, det vill säga arbete, inte pris)av de varor som produceras under genomsnittsbetingelserna för sfären och utgör den stora massan av denna. (Band III, 160)

Borgerliga ekonomer menar enligt honom att kostnadspriset (konstant och variabelt kapital) sätter varans värde. Detta synsätt är helt taget utifrån hur en kapitalist upplever situationen. Han ser det som att det är hans fiffighet vid försäljningen (i cirkulationssfären) som skapar den överskjutande vinsten. Marx menar dock att kapitalisten inte har den makten över marknaden att han/hon kontinuerligt kan gå med vinst genom att ständigt göra bra byten. Kapitalet och ackumuleringen av kapital bygger som system på denna regelbundenhet.

Ett argument mot detta från de som anser att Marx värdeteori inte tillför något gentemot U/E-modellen är att kapitalistens makt över produktionsmedlen ger honom sådan makt över arbetaren, som bara har sin arbetskraft att sälja, att denne i förhandlingen alltid kan se till att få ut underpris på varan arbetskraft genom själva utbytet; marknaden är med andra ord inte helt fri eller jämlik. Problemet med detta argument är att det ger Marx värdeteori rätt. Det dessa kritiker säger är att värdet av arbetets resultat är större än dess kostnadspris eftersom det variabla kapitalet alltid är mindre än det värde det utförda arbetet skapar - vilket även är att erkänna att det är arbetet som skapar värdet. Marx menar, som vi återkommer till längre fram, att kapitalisten så att säga tar sig en marginal inom vilken han/hon kan låta U/E-mekanismen röra sig vid prissättningen utan risk för att vinsten uteblir, även om den kan variera i storlek. (Prissättningen återkommer vi till i ett annat inlägg)

Marx uttrycker konsekvenserna av maktskillnaderna mellan kapitalist och arbetaren på ett annat vis än dessa kritiker. Jag ska här försöka redogöra för det.

För det första är det arbetarens arbetskraft som som kapitalisten köper för sitt kapital. Han/hon gör det till dess värde. Arbetskraften är en mänsklig egenskap och en potential till skillnad från det senare faktiskt utförda arbetet. Denna arbetskraft har ett värde som bestäms av hur vanan, sederna, klasskampen, i varje område och tid har fixerat det till en viss nivå. En nivå som kan skilja sig på olika yrken (beroende på behov av utbildning och familjekonstellation). U/E fungerar som variationer kring detta värde. Varan arbetskraft har flera skillnader jämfört med andra varor. Varor säljs alltid till sitt värde, men i fallet med arbetskraften förstår jag det som att dess värde inte är fixerat på samma sätt som andra varor utan beror på kamp och ett samhälles historia. Detta i sin tur hör ihop med att varan arbetskraft är den enda vara som reproduceras till ett mindre värde än det värde som dess faktiska arbete levererar - men vid det laget är arbetskraften redan såld och merarbetet tillhör kapitalisten.

Denna egenhet är varan arbetskrafts bruksvärde under det kapitalistiska produktionssättet och det utgör grunden för kapitalförhållandet; att kapitalisterna fortsätter att ha monopol på produktionsmedlen och arbetarna fortsätter att vara i beroendeställning.

Denna exploatering av arbetskraften; utkramandet av merarbetet, sätter ramarna för vilken vinst som kan tas ut av kapitalisten. Kapitalisten existerar inte i ett vacuum, det råder konkurrens på marknaden. Denna konkurrens tvingar ofta kapitalisten att sälja sin vara utan att förverkliga hela vinsten, utan att realisera hela mervärde, för att på så sätt erövra marknadsandelar. Skulle en vara säljas till under sitt kostnadspris så eroderar successivt det satsade kapitalet.

Denna marginal är skapad i produktionens sfär, i arbetarnas sfär, inte i, som borgerliga ekonomer anser, i cirkulationssfärens fiffiga byten. De borgerliga kritiker som ändå erkänner att marknaden inte består av fria aktörer lämnar dock analysen av exploateringen vid utbytet mellan ojämlika aktörer, i cirkulationssfären, och risken med detta är att denne kritiker glömmer att kapitalisten inte gör annat än att utöva sin makt. Det andra perspektivet utgår från arbetaren som får betala för ojämlikheten med obetalt merarbete.

De borgerliga ekonomer som anser att kostnadspriset utgör värdet, mystifierar enligt Marx värdeproduktionen genom att använda begreppen fast och cirkulerande kapital. Dessa skiljer sig på avgörande punkter från begreppen konstant och variabelt kapital. Fast kapital fokuserar på maskiner som förslits över tid i produktionen och cirkulerande kapital på det som förbrukas i den omedelbara produktionen, vilket innebär allt ifrån råvaror till arbetskraft. På detta vis likställs arbetskraften med en råvara, vilket osynliggör exploateringen av det levande arbetet. För Marx representerar både maskiner och råvaror dött arbete, konstant kapital.

Dessutom anlägger det, om jag förstått det rätt, ett perspektiv som utgår ifrån cirkulationssfären. Utpressningen av det obetalda merarbete ur det levande arbetet framstår här enligt Marx som en kostnadsbesparing vilken som helst. "På detta vis förlorar utpressningen av merarbetet sin specifika karaktär". Subjekt och objekt kastas om i produktionsprocessen. Kapitalistens monopol på kapital i form av dött arbete personifieras i hans/hennes egen person, medan arbetarens levande arbete försakligas:

"Å ena sidan blir värdet, det förflutna arbetet, som behärskar det levande, personifierat i kapitalisten. Å andra sidan framstår arbetaren som enbart försakligad arbetskraft, som vara". (Band III, 40)

Detta resonemang, som redan är mycket för långt, räcker dock inte för att reda ut relationen mellan Marx värdeteori och U/E-modellen. Jag hoppas återkomma i detta ämne i ett senare inlägg om Marx syn på prissättningen.

Arwid

Börjar världen bli redo för socialismen?

Historiematerialismen kan visa sig vara en mycket relevant teori för att förstå vår samtid. Eventuellt måste vissa delar kasseras, andra ändras och ytterligare andra läggas till, men ändå: teorin kan ha något väsentligt att ge.
I förra inlägget diskuterade jag teorins eventuellt deterministiska drag och en preliminär slutsats blev att determinism eller ej beror på teorins tillämpning snarare än att den ligger i själva teorin natur. Ett mindre debatterat problem när det gäller historiematerialismen, åtminstone vad gäller dess motståndare, är voluntaristiska tolkningar av den och dessas politiska, sociala och ekonomiska konsekvenser. Helt plötsligt är det inte determinismen som är problemet utan socialismen som idé enligt motståndarna; enligt vissa har marxister alltid fel.
En preliminär slutsats av förra inlägget är att klasskampen och dess förutsättningar måste förstås inom ramen för de objektiva betingelserna. Relationen mellan dem och de subjektiva faktorerna kommer jag säkert att återkomma till framöver. Mitt ärende med detta inlägg är att ta upp en och annan tråd från slutet av mitt förra inlägg: är det ett i grunden nytt samhälle vi ser växa fram och vilka intressemotsätttningar och konflikter bär det i så fall med sig?
Om resonemanget i förra inlägget håller så är det på det viset att ett nytt samhälle håller på att födas där ledande ekonomiska sektorer bygger på processer som är sociala och immateriella till sin karaktär – knutna till mänsklig kommunikation och samvaro förmedlad genom modern informationsteknologi inom ramen för en nätverksekonomi som bygger på ett digitalt överflöd och logiken – ”the more the merrier”.
Den grundläggande mekanismen för kapitalets utveckling i detta resonemang finner vi i konkurrensen mellan kapitalister och mellan olika fraktioner av kapitalet. Klasskampens roll för utvecklingen har hittills utelämnats.
Inom autonom marxism, som man får säga är uttalat voluntaristisk, talar man istället om kampcykler som driver på historiens gång. Hantverksarbetarens kamp ledde för hundra år sedan fram till skapande av nya industriella produktionssätt – fordismen - som i sin tur skapade massarbetaren och den fackliga kampen. Den modernistiska periodens klasskamp resulterade sedan i det postfordistiska produktionssättet som idag karakteriserar ledande segment av ekonomin och med det håller nu den sociala arbetaren på att födas. Dessa tre faser förstår jag som tre faser inom kapitalismen.
Dessa två perspektiv behöver kanske inte ses som ömsesidigt uteslutande. Men frågan är hur de samverkar med varandra. Den frågan lär jag återkomma till, för stunden räcker det att konstatera att klasskampen mycket väl kan driva på produktivitetsökningen och utvecklingen av produktivkrafterna tillsammans med konkurrensen mellan kapitalisterna, men att dessa förändringar i ekonomins bas till slut skapar förutsättningar för kvalitativa samhällsförändringar på ytterligare ett djupare plan.
Men vilka är då förutsättningarna för en framgångsrik klasskamp i detta nya samhälle; förutsättningar som inte fanns i övergången mellan feodalism till kapitalism? Möjligen skiljer sig dagens situation från tidigare genom att produktionen är så social att dess grund främst utgörs av mänskligt tänkande, kommunikation och sociala samvaro – företeelser som är svår att stöpa i den privata egendomens former utan att effektiviteten försämras.
Kanske är det alltså så att världen nu, ironiskt nog, börjar bli redo för en socialism som inte behöver urarta i auktoritärt vanstyre?

Historiematerialismens relevans

Historiematerialismen anklagas närmast slentrianmässigt för att vara deterministisk. Samtidigt har det parallellt förts en bred om än oftast konfliktfylld intern diskussion inom marxismens olika inriktningar som omfattar alltifrån betonandet av vetenskapliga och objektiva lagbundenheter till betonandet av idealismen, voluntarismen, och skapandet av den socialistiska människan genom ständig kamp.
De allra flesta inriktningarna förhåller sig och har förhållit sig både till det som brukar kallas för de objektiva betingelserna (lagbundenheterna) och de subjektiva (klasskampen), vilket inte har hindrat dem från att utdela hårda fördömanden av andra strömningar för att antingen vara vulgärmarxister som förpassar arbetarklassen till att vara ett passivt objekt för Historien eller naiva och småborgerliga idealister som tror att de kan förändra världen bara genom sin vilja.
Det jag frågar mig är om inte motsägelsen går tillbaka till själva den historiematerialistiska teori som Marx formulerade och efterföljande marxister utvecklat åt olika håll; Lenin åt ett mer voluntaristiskt håll genom sitt betonande av att revolutionen mycket väl kunde ske i kapitalismens perifera och minst utvecklade områden, vilket Che Guevara drog till sin spets med betonande av individens moral och kamp; Kautsky däremot valde det motsatta förhållningssättet och förvandlade marxismen till ett relativt byråkratiskt räknande på produktivkrafternas utveckling, medan Althussers tänkte sig en allomfattande struktur där individen på alla plan skapas av strukturer utanför dess kontroll. Bara för att nu nämna några, och hårddragna, exempel.
Som jag ser det skedde övergången från det feodala samhället genom att produktiviteten ökade, handel av en allt större del av arbetsprodukten tog fart, varuekonomin blev allmän och logiken skiftade från vara-pengar-vara till pengar-vara-pengar. Orsaken till övergången var inte en hårdnande kamp mellan bönder och feodalherrar, utan kamp inom den härskande klassen mellan feodalherrar och den nya klassen av kapitalister som växte fram under några hundra år. Även detta kan i det långa historiska perspektivet kallas för en revolution. Traditionellt har det kallats för en industriell revolution, men den skulle lika gärna kunna kallas för kapitalismens revolution enligt mig.
Marx bygger sin historieteori utifrån detta faktum och gör den till en allmän utvecklingslag. Detta brukar många anse vara deterministiskt, men det är inte en utveckling som behöver förstås som självklar och i sina detaljer förutbestämd. Kampen mellan olika sociala aktörer i ett samhälle kan påverka uvecklingen; stimulera den eller hindra den; påverka dess konkreta utformning. Försöken att helt hindra denna utveckling av samhällets ekonomiska och sociala grundval har historiskt betingat ett högt ekonomiskt och socialt pris, och vad jag vet inte heller lyckats på någon plats. På samma sätt kan utvecklingen i de tidigare öststaterna se vad kostnaderna kan bli av att framskynda en historisk utveckling som det finns dåliga förutsättningar för. För mig är det onyanserat att avfärda historiematerialismen som deterministisk för att den talar om tendenser och verksamma mekanismer, determinismen kommer för mig in i allt tal om rigida lagbundenheter.
Det voluntaristiska ståndpunkt hämtar mycket inspiration från Det kommunistiska manifestet, en relativt tidig skrift av Marx där historiens utveckling i mångt och mycket beskrivs utifrån Hegels teori om att historien utvecklas sig dialektiskt enligt formeln tes-antites-syntes. Enligt teorin så skulle klasskampen mellan arbetare och kapitalister leda till en ny syntes, socialismen, precis som kampen mellan feodalherre och bonde hade gjort det och ”historien i alla samhällen är historien om klasskamp”. Som vi har sett anser jag dock att denna teori inte håller när det gäller för övergången mellan feodalism och kapitalism, som snarare uppstod genom en maktkamp inom den härskande klassen – vilket inte utesluter att det av självklara skäl förekommer klasskamp i alla samhällen som bygger på social och ekonomisk orättvisa.
När Lenin förändrade den marxistiska teorin i voluntaristisk riktning med teorin om att revolutionen mycket väl och kanske troligare skulle ske i periferin av världsekonomin och inte i de ekonomiskt högt utvecklade länder, lades grunden för socialistiska experiment som inte bara urartade på grund av auktoritära tendenser inom vissa riktningar av marxismen utan även på grund av ett samhällssystem som förutsätter en levande kollektiva gemenskap utifrån en, hela samhället omfattande, klass – arbetarklassen – försökte införas i ett samhälle vars befolkning inte hade denna kollektiva erfarenhet.
Som lönearbetare har man en formell, om än ej reell, frihet att som individ välja att låta sig anställas, medan den livegne eller arrendatorn i feodala samhällen eller klansamhällen lyder under uttalade och hårt fastslagna hierarkier. Såväl en auktoritär variant av marxismen som en mer frihetlig sådan riskerar enligt mig att urarta i auktoritär riktning under sådana förutsättningar - men stalinismen måste sägas passa perfekt för dem. Ett samhälle som bygger på feodalism eller klanmentalitet är kollektivt utan individer och patriarkalt. Ett försök till socialism i sådana länder har därför en tendens att utveckla sig hierarkiskt med patriarker på olika nivåer.
Som jag ser det måste socialismen bottna i en övertygelse hos individen och frivillig organisering tillsammans med andra med samma eller liknande intressen. Kapitalismen som historiskt system skapar förutsättningar för detta.
Dessa tankar är väl ett första försök att för egen del lägga grunden till en förståelse av den strukturomvandling som vi nu är mitt uppe i. Den nya informationsteknologins kraftiga genomslag (läs produktivkrafterna) de senaste tjugo åren håller på att fundamentalt förändra förutsättningarna för ekonomin, det sociala livet, kulturen och den politiska kampen.
Så sent som i lördags i P1:s program Konflikt om Piratpartiets framgång i EU-valet sade en, jag tror det var, Jan-Erik Fiske, vd för anonymiseringstjänsten Relax fast att den fas i historien som vi nu är inne i skulle kunna jämföras med USA:s självständighetskrig på 1700-talet och den ”frihetsdyrkan” som då yttrade sig i önskan till en egen plätt mark utanför statens kontroll (vilket jämfördes med behovet av fria arenor och ytor på Internet).
Min åsikt är att huvudmotsättningen i dagens samhället går (borträknat konflikten mellan tillväxten och klimatförändringarna) mellan en produktion som blir allt mer social och immateriell till sin karaktär och kapitalets behov av att kontrollera densamma inom privata egendomsformer.
Jag noterar att man i debatten såväl inom som kring Piratpartiet bara pratar om ”integritetsfrågor”, utan att nämna den grundläggande orsaken och drivkraften bakom de ökade kraven på övervakning. Skyddandet och utvidgandet av den privata egendomen.
Min förhoppning är att det också föds ett medvetande om att mycket av den aktivitet och kommunikation som sker på nätet både är social till sin karaktär och i ökande grad samhälleligt nödvändig - och att den därför både ska vara socialt kontrollerad och tillgänglig och i ökande grad ge sociala försörjningsmöjligheter.

Research as a process

One conclusion from the different open space-discussions at the EADI-conference is that research has to be understood as a process. The end product is of course there, but the communication and process leading up to it is given more and more importance. Communication is not any longer seen as the "the icing of the cake", instead it is a way of working that also can be embedded in the research itself.

This has as various consequences for the libraries. One is that we should put more energy on enhancing the metadata of the researchpapers and reports. Michele from the Institute of social studies in Haag told us that they are thinking of interwieving their researcher about the content of their reports just to be able to facilitate the communication in better ways.

One problem is that the researchers themselves can be hard to convince about the beneficial outcomes of cooperating with the communicating professionals in the library or communication center of the university. Do they cooperate because they want to or because they have to was a central question and the discussion circled around how to bridge the gap between information workers and the researchers.

Some people focused on the importance of understanding what motivates the researchers, others pointed out the task of giving the researcers the big picture of why it´s important to communicate their work of research to collegues and end-users, and a third group stressed the pedagogical function of helping and empowering the researchers when it comes to using new tools of communication.

Globalarkivet + KB + OAIster

Globalarkivet har fått två nya samarbetspartners under veckan som gått. Det började i tisdags när Världsbiblioteket tillsammans med Rädda barnens bibliotek och Kungl. biblioteket arrangerade en kurs i primärkatalogisering i Libris av e-resurser. En kurs som Open Access-opinionsbildaren Jan Szczepanski vid Göteborgs Universitetsbibliotek menade skrev bibliotekshistoria på biblist.

Det må vara hur som helst med det, det lustiga var att vi på Världsbiblioteket fick oss en positiv överraskning på vår egen kurs. KB hade förberett sig på att lägga in artiklar från Globalarkivet i Libris där de sedan knöts till varje tidskrifts huvudpost. Medan vi satt och funderade på varför vi inte tänkt på detta förut blev en artikel från Nyheter från Nicaragua av Sara Svensson den första som gjordes sökbar i samkatalogen.

Konsekvenserna av detta är flera: KB kommer att länka till den aktuella tidskriftens info-sida i Globalarkivet och de kommer att sprida artiklarnas katalogposter till andra informationstjänster som bibliotek.se och den internationella tjänsten WorldCat. Förhoppningsvis kommer allt detta i slutändan att direkt påverka trafiken till Globalarkivet förutom att höja vår pageranking.

Nästa stora händelse är att vi äntligen fått ordning på den mekanism som gör att andra informationstjänster kan "skörda" Globalarkivets metadata för att tillgängliggöra våra resurser i nya sammanhang. Under torsdagen anmälde vi oss till Oaister som är en stor sökportal som tillgängliggör material ur öppna arkiv som är anpassade för att samarbeta med varandra med hjälp av oai-pmh protokollet.

Även detta bör kunna generera en hel del trafik till oss.

An intervention from Brazil

Lea Santana from the University in Bahia, Brazil, made some remarks (thursday afternoon at the EADI-conference) about the researchers and the research-process that are plausible to the earlier discussion of Open Access.

If the research becomes both more social, web 2.0 and action/process-oriented, the researchers´ need for selling their end product and protect their copyright will diminish in importance. Copyright and normal publishing houses will be an obstacle rather than an inspirer to the progress of science in this case. Given this development it could be favourable to publish online and spread relevant outcomes of the research to the right target groups through diferent web 2.0-tools instead.

What does the "free" in "free your information" really mean?

The first Open Space-discussion I participated in (and iniatiated) was meant to adress the big picture around web 2.0 and Open Access. To what degree is Open Access free? What rights are really connected to Open Access? Just the copying or even distributing the information?

In Sweden Open Access just involve the copying and you can´t take the resource and put it on your on server; you can only link to the resource. And for small libraries as my own, World Library, it´s a too big job to check all the links and if they are functioning.

The discussion didn´t clarify the question of defining Open Access. What you could continue to discuss is if you could use Creative Commons in the academic context as well or be inspired by those licenses in developing new Open Access-licenses in line with the Berlin-declaration.

Another track I was suggesting in the begining of the discussion was the question om unpaid labour, the base of all those new web 2.0-business models. As long as play is play (research and communication for the fun of it) it´s free and uncontroversial from my point of view, but when play is used for other purposes like comercial, political, academical ones you could maybe expect some problems to arise.

This discussion ended up in an defence of the Open Access-project -leaving the question as obsolete, as a no-problem - the problem was instead how we, the librarians could get the researchers to see the benefits with publishing themselves without thinking of economic rewards (that anyway is lacking in many cases). I imagine that the majority of researchers are not playing when they do their job, instead they look at it very instrumental: they often want respect and gain prestige and if possible even profit from their activities. Which is funny when a lot of research are publicly funded.

And last. Many of the people who took part of the discussions concluded that their was free as in freedom and not as in free beer that was the most important aspect of the work of defining the word free. I argued that in a time when information is the new cornerstone in the economic, capitalist, system when freedom of speech and free beer rapidly becames quite hard to separate if democracy is something valued.

EADI-conference in Copenhagen 2009

Thursday 11th and friday 12th of june representatives for different institutions and organisations engaged in research in development issues meet in Copenhagen to discuss the use om web 2.0 tools for organizing and distributing information between researchers but also to the public.

Today Twittter, Blogger and BlipTV is up to discussion.