måndag 17 augusti 2009

Värde och utbyte - del I

Det är dags att börja sammanfatta sommarens studier av Marx´Kapitalet. Ett bra sätt att lära sig är ju att formulera sig i skrift. Denna text blir därför både lång och något inåtvänd, utan att för den skull fullfölja alla resonemang - kom gärna med kommentarer. En av frågorna som jag intresserade mig för var hans värdeteori och hur den skiljer sig från utbud- och efterfrågemodellen.

Marx menade att utbud och efterfrågan (U/E)inte förklarar så mycket; de fokuserar på variationerna kring det egentliga värdet, men inte själva varans värde: Varför en bils pris varierar kring 200.000 och inte kring 50.000. När det gäller marknadsvärdet för en vara i en specifik bransch så bestäms det (och Marx talar här om värde, det vill säga arbete, inte pris)av de varor som produceras under genomsnittsbetingelserna för sfären och utgör den stora massan av denna. (Band III, 160)

Borgerliga ekonomer menar enligt honom att kostnadspriset (konstant och variabelt kapital) sätter varans värde. Detta synsätt är helt taget utifrån hur en kapitalist upplever situationen. Han ser det som att det är hans fiffighet vid försäljningen (i cirkulationssfären) som skapar den överskjutande vinsten. Marx menar dock att kapitalisten inte har den makten över marknaden att han/hon kontinuerligt kan gå med vinst genom att ständigt göra bra byten. Kapitalet och ackumuleringen av kapital bygger som system på denna regelbundenhet.

Ett argument mot detta från de som anser att Marx värdeteori inte tillför något gentemot U/E-modellen är att kapitalistens makt över produktionsmedlen ger honom sådan makt över arbetaren, som bara har sin arbetskraft att sälja, att denne i förhandlingen alltid kan se till att få ut underpris på varan arbetskraft genom själva utbytet; marknaden är med andra ord inte helt fri eller jämlik. Problemet med detta argument är att det ger Marx värdeteori rätt. Det dessa kritiker säger är att värdet av arbetets resultat är större än dess kostnadspris eftersom det variabla kapitalet alltid är mindre än det värde det utförda arbetet skapar - vilket även är att erkänna att det är arbetet som skapar värdet. Marx menar, som vi återkommer till längre fram, att kapitalisten så att säga tar sig en marginal inom vilken han/hon kan låta U/E-mekanismen röra sig vid prissättningen utan risk för att vinsten uteblir, även om den kan variera i storlek. (Prissättningen återkommer vi till i ett annat inlägg)

Marx uttrycker konsekvenserna av maktskillnaderna mellan kapitalist och arbetaren på ett annat vis än dessa kritiker. Jag ska här försöka redogöra för det.

För det första är det arbetarens arbetskraft som som kapitalisten köper för sitt kapital. Han/hon gör det till dess värde. Arbetskraften är en mänsklig egenskap och en potential till skillnad från det senare faktiskt utförda arbetet. Denna arbetskraft har ett värde som bestäms av hur vanan, sederna, klasskampen, i varje område och tid har fixerat det till en viss nivå. En nivå som kan skilja sig på olika yrken (beroende på behov av utbildning och familjekonstellation). U/E fungerar som variationer kring detta värde. Varan arbetskraft har flera skillnader jämfört med andra varor. Varor säljs alltid till sitt värde, men i fallet med arbetskraften förstår jag det som att dess värde inte är fixerat på samma sätt som andra varor utan beror på kamp och ett samhälles historia. Detta i sin tur hör ihop med att varan arbetskraft är den enda vara som reproduceras till ett mindre värde än det värde som dess faktiska arbete levererar - men vid det laget är arbetskraften redan såld och merarbetet tillhör kapitalisten.

Denna egenhet är varan arbetskrafts bruksvärde under det kapitalistiska produktionssättet och det utgör grunden för kapitalförhållandet; att kapitalisterna fortsätter att ha monopol på produktionsmedlen och arbetarna fortsätter att vara i beroendeställning.

Denna exploatering av arbetskraften; utkramandet av merarbetet, sätter ramarna för vilken vinst som kan tas ut av kapitalisten. Kapitalisten existerar inte i ett vacuum, det råder konkurrens på marknaden. Denna konkurrens tvingar ofta kapitalisten att sälja sin vara utan att förverkliga hela vinsten, utan att realisera hela mervärde, för att på så sätt erövra marknadsandelar. Skulle en vara säljas till under sitt kostnadspris så eroderar successivt det satsade kapitalet.

Denna marginal är skapad i produktionens sfär, i arbetarnas sfär, inte i, som borgerliga ekonomer anser, i cirkulationssfärens fiffiga byten. De borgerliga kritiker som ändå erkänner att marknaden inte består av fria aktörer lämnar dock analysen av exploateringen vid utbytet mellan ojämlika aktörer, i cirkulationssfären, och risken med detta är att denne kritiker glömmer att kapitalisten inte gör annat än att utöva sin makt. Det andra perspektivet utgår från arbetaren som får betala för ojämlikheten med obetalt merarbete.

De borgerliga ekonomer som anser att kostnadspriset utgör värdet, mystifierar enligt Marx värdeproduktionen genom att använda begreppen fast och cirkulerande kapital. Dessa skiljer sig på avgörande punkter från begreppen konstant och variabelt kapital. Fast kapital fokuserar på maskiner som förslits över tid i produktionen och cirkulerande kapital på det som förbrukas i den omedelbara produktionen, vilket innebär allt ifrån råvaror till arbetskraft. På detta vis likställs arbetskraften med en råvara, vilket osynliggör exploateringen av det levande arbetet. För Marx representerar både maskiner och råvaror dött arbete, konstant kapital.

Dessutom anlägger det, om jag förstått det rätt, ett perspektiv som utgår ifrån cirkulationssfären. Utpressningen av det obetalda merarbete ur det levande arbetet framstår här enligt Marx som en kostnadsbesparing vilken som helst. "På detta vis förlorar utpressningen av merarbetet sin specifika karaktär". Subjekt och objekt kastas om i produktionsprocessen. Kapitalistens monopol på kapital i form av dött arbete personifieras i hans/hennes egen person, medan arbetarens levande arbete försakligas:

"Å ena sidan blir värdet, det förflutna arbetet, som behärskar det levande, personifierat i kapitalisten. Å andra sidan framstår arbetaren som enbart försakligad arbetskraft, som vara". (Band III, 40)

Detta resonemang, som redan är mycket för långt, räcker dock inte för att reda ut relationen mellan Marx värdeteori och U/E-modellen. Jag hoppas återkomma i detta ämne i ett senare inlägg om Marx syn på prissättningen.

Arwid

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar