Mathias Klang samtalar med James Boyle

Efter Gunnar Hökmark nöjer jag mig med vilken socialliberal som helst. James Boyle duger gott. Skämt åsido. James Boyle har varit en viktig kraft inom den akademiska världen för att åtminstone någorlunda justera debatten om upphovsrätten. Han har dels verkat utifrån ett innifrån-perspektiv som professor i juridik vid Duke university, dels som en aktör bakom Creative Commons-projektet. Mathias Klang är följdriktigt projektledare för Creative Commons i Sverige.

Delvis presenterar Boyle sin rätt nya bok The public domain: enclosing the commons of the mind.

Det finns en "blindness" kring IP. En myt: "More rights - more inovation". Boyle talar istället om en graf som innebär ett delvis berättigande av IP; till en början behövs IP för att få tillbaka pengar på investeringar, men till slut finns det för många rättigheter, kreativiteten kringskärs, och innovationen avtar.

Kopieringens kostnader (det var dyrt när det gällde att betala en munk, Gutenberg möjliggjorde masskopiering men det var fortfarande dyrt, idag närmar sig kostnaderna noll) står historiskt i omvänd relation till kontrollen av kopieringen. Boyle menar att detta är den rådande ideologin att det också ska vara så. När det var munkar som kopierade var kontrollen obefintlig, men idag när kostnaderna närmare sig noll så bör, enligt tillskyndarna, ägandekontrollen vara total. Boyle anser att detta är tokigt, det gör hela Internet olagligt. En teknologin tvingas in i en specifik affärsmodell (eg. kapitalismen)

Boyle jämför vikten av public domain med en fungerande ekologi. Mathias Klang frågar vilka "ekologiska katastrofer" som vi drabbas av inom kulturens och den immateriella produktionens område, och vilka tecken på en ny "ekologisk rörelse" som finns. Boyle menar att vi är den första generationen som gjort vår kultur otillgänglig för oss själva, såvida vi inte betalar för tillgången, genom att expandera upphovsrätten i tid och omfattning (minskade inskränkningar, nya områden som den appliceras på). Hans kompis Lawrence Lessig (och därmed Creative Commons) ges som exempel på tecken på en ny medvetenhet och organisering i frågan.

Frågan om hur man ska få Public Service att omfamna Public Domain? Frågan är intressant speciellt eftersom, som Boyle anmärker, det är allmänheten som betalar och public service uppgift är att tillgängliggöra material. Svaret missade jag tyvärr. Men han har ett utilitaristiskt perspektiv på upphovsrätten, det måste leda till bra resultat. Boyles perspektiv innebär ett partiellt stöd till upphovsrätten och kapitalismen, men den behöver reformeras.

Samtidigt menar han att upphovsrätten numera aktiveras automatiskt även i USA vilket, i Internets era, suger in all informell kultur i upphovsrättens rike. Creative Commons som projekt försöker rädda situationen med att vi som individer aktivt väljer bort vissa rättigheter. Frågan är om detta projekt är naivt eller om det kan ge kapitalismen ett mänskligt ansikte?

För att verkligen reformera kapitalismen tror jag individuella strategier är otillräckliga. Kanske går det om social produktion, så kallade peer production som pågår inom självständiga allmänningar (Creative Commons Share Alike-licenser, GNU/GPL-licensen kan sägas skapa allmänningar), blir mer framgångsrika.

Men risken finns alltid för att sådan produktion används för att pressa löner i den kommersiella sfären och vitalisera kapitalismen.