Börjar världen bli redo för socialismen?

Historiematerialismen kan visa sig vara en mycket relevant teori för att förstå vår samtid. Eventuellt måste vissa delar kasseras, andra ändras och ytterligare andra läggas till, men ändå: teorin kan ha något väsentligt att ge.
I förra inlägget diskuterade jag teorins eventuellt deterministiska drag och en preliminär slutsats blev att determinism eller ej beror på teorins tillämpning snarare än att den ligger i själva teorin natur. Ett mindre debatterat problem när det gäller historiematerialismen, åtminstone vad gäller dess motståndare, är voluntaristiska tolkningar av den och dessas politiska, sociala och ekonomiska konsekvenser. Helt plötsligt är det inte determinismen som är problemet utan socialismen som idé enligt motståndarna; enligt vissa har marxister alltid fel.
En preliminär slutsats av förra inlägget är att klasskampen och dess förutsättningar måste förstås inom ramen för de objektiva betingelserna. Relationen mellan dem och de subjektiva faktorerna kommer jag säkert att återkomma till framöver. Mitt ärende med detta inlägg är att ta upp en och annan tråd från slutet av mitt förra inlägg: är det ett i grunden nytt samhälle vi ser växa fram och vilka intressemotsätttningar och konflikter bär det i så fall med sig?
Om resonemanget i förra inlägget håller så är det på det viset att ett nytt samhälle håller på att födas där ledande ekonomiska sektorer bygger på processer som är sociala och immateriella till sin karaktär – knutna till mänsklig kommunikation och samvaro förmedlad genom modern informationsteknologi inom ramen för en nätverksekonomi som bygger på ett digitalt överflöd och logiken – ”the more the merrier”.
Den grundläggande mekanismen för kapitalets utveckling i detta resonemang finner vi i konkurrensen mellan kapitalister och mellan olika fraktioner av kapitalet. Klasskampens roll för utvecklingen har hittills utelämnats.
Inom autonom marxism, som man får säga är uttalat voluntaristisk, talar man istället om kampcykler som driver på historiens gång. Hantverksarbetarens kamp ledde för hundra år sedan fram till skapande av nya industriella produktionssätt – fordismen - som i sin tur skapade massarbetaren och den fackliga kampen. Den modernistiska periodens klasskamp resulterade sedan i det postfordistiska produktionssättet som idag karakteriserar ledande segment av ekonomin och med det håller nu den sociala arbetaren på att födas. Dessa tre faser förstår jag som tre faser inom kapitalismen.
Dessa två perspektiv behöver kanske inte ses som ömsesidigt uteslutande. Men frågan är hur de samverkar med varandra. Den frågan lär jag återkomma till, för stunden räcker det att konstatera att klasskampen mycket väl kan driva på produktivitetsökningen och utvecklingen av produktivkrafterna tillsammans med konkurrensen mellan kapitalisterna, men att dessa förändringar i ekonomins bas till slut skapar förutsättningar för kvalitativa samhällsförändringar på ytterligare ett djupare plan.
Men vilka är då förutsättningarna för en framgångsrik klasskamp i detta nya samhälle; förutsättningar som inte fanns i övergången mellan feodalism till kapitalism? Möjligen skiljer sig dagens situation från tidigare genom att produktionen är så social att dess grund främst utgörs av mänskligt tänkande, kommunikation och sociala samvaro – företeelser som är svår att stöpa i den privata egendomens former utan att effektiviteten försämras.
Kanske är det alltså så att världen nu, ironiskt nog, börjar bli redo för en socialism som inte behöver urarta i auktoritärt vanstyre?

Historiematerialismens relevans

Historiematerialismen anklagas närmast slentrianmässigt för att vara deterministisk. Samtidigt har det parallellt förts en bred om än oftast konfliktfylld intern diskussion inom marxismens olika inriktningar som omfattar alltifrån betonandet av vetenskapliga och objektiva lagbundenheter till betonandet av idealismen, voluntarismen, och skapandet av den socialistiska människan genom ständig kamp.
De allra flesta inriktningarna förhåller sig och har förhållit sig både till det som brukar kallas för de objektiva betingelserna (lagbundenheterna) och de subjektiva (klasskampen), vilket inte har hindrat dem från att utdela hårda fördömanden av andra strömningar för att antingen vara vulgärmarxister som förpassar arbetarklassen till att vara ett passivt objekt för Historien eller naiva och småborgerliga idealister som tror att de kan förändra världen bara genom sin vilja.
Det jag frågar mig är om inte motsägelsen går tillbaka till själva den historiematerialistiska teori som Marx formulerade och efterföljande marxister utvecklat åt olika håll; Lenin åt ett mer voluntaristiskt håll genom sitt betonande av att revolutionen mycket väl kunde ske i kapitalismens perifera och minst utvecklade områden, vilket Che Guevara drog till sin spets med betonande av individens moral och kamp; Kautsky däremot valde det motsatta förhållningssättet och förvandlade marxismen till ett relativt byråkratiskt räknande på produktivkrafternas utveckling, medan Althussers tänkte sig en allomfattande struktur där individen på alla plan skapas av strukturer utanför dess kontroll. Bara för att nu nämna några, och hårddragna, exempel.
Som jag ser det skedde övergången från det feodala samhället genom att produktiviteten ökade, handel av en allt större del av arbetsprodukten tog fart, varuekonomin blev allmän och logiken skiftade från vara-pengar-vara till pengar-vara-pengar. Orsaken till övergången var inte en hårdnande kamp mellan bönder och feodalherrar, utan kamp inom den härskande klassen mellan feodalherrar och den nya klassen av kapitalister som växte fram under några hundra år. Även detta kan i det långa historiska perspektivet kallas för en revolution. Traditionellt har det kallats för en industriell revolution, men den skulle lika gärna kunna kallas för kapitalismens revolution enligt mig.
Marx bygger sin historieteori utifrån detta faktum och gör den till en allmän utvecklingslag. Detta brukar många anse vara deterministiskt, men det är inte en utveckling som behöver förstås som självklar och i sina detaljer förutbestämd. Kampen mellan olika sociala aktörer i ett samhälle kan påverka uvecklingen; stimulera den eller hindra den; påverka dess konkreta utformning. Försöken att helt hindra denna utveckling av samhällets ekonomiska och sociala grundval har historiskt betingat ett högt ekonomiskt och socialt pris, och vad jag vet inte heller lyckats på någon plats. På samma sätt kan utvecklingen i de tidigare öststaterna se vad kostnaderna kan bli av att framskynda en historisk utveckling som det finns dåliga förutsättningar för. För mig är det onyanserat att avfärda historiematerialismen som deterministisk för att den talar om tendenser och verksamma mekanismer, determinismen kommer för mig in i allt tal om rigida lagbundenheter.
Det voluntaristiska ståndpunkt hämtar mycket inspiration från Det kommunistiska manifestet, en relativt tidig skrift av Marx där historiens utveckling i mångt och mycket beskrivs utifrån Hegels teori om att historien utvecklas sig dialektiskt enligt formeln tes-antites-syntes. Enligt teorin så skulle klasskampen mellan arbetare och kapitalister leda till en ny syntes, socialismen, precis som kampen mellan feodalherre och bonde hade gjort det och ”historien i alla samhällen är historien om klasskamp”. Som vi har sett anser jag dock att denna teori inte håller när det gäller för övergången mellan feodalism och kapitalism, som snarare uppstod genom en maktkamp inom den härskande klassen – vilket inte utesluter att det av självklara skäl förekommer klasskamp i alla samhällen som bygger på social och ekonomisk orättvisa.
När Lenin förändrade den marxistiska teorin i voluntaristisk riktning med teorin om att revolutionen mycket väl och kanske troligare skulle ske i periferin av världsekonomin och inte i de ekonomiskt högt utvecklade länder, lades grunden för socialistiska experiment som inte bara urartade på grund av auktoritära tendenser inom vissa riktningar av marxismen utan även på grund av ett samhällssystem som förutsätter en levande kollektiva gemenskap utifrån en, hela samhället omfattande, klass – arbetarklassen – försökte införas i ett samhälle vars befolkning inte hade denna kollektiva erfarenhet.
Som lönearbetare har man en formell, om än ej reell, frihet att som individ välja att låta sig anställas, medan den livegne eller arrendatorn i feodala samhällen eller klansamhällen lyder under uttalade och hårt fastslagna hierarkier. Såväl en auktoritär variant av marxismen som en mer frihetlig sådan riskerar enligt mig att urarta i auktoritär riktning under sådana förutsättningar - men stalinismen måste sägas passa perfekt för dem. Ett samhälle som bygger på feodalism eller klanmentalitet är kollektivt utan individer och patriarkalt. Ett försök till socialism i sådana länder har därför en tendens att utveckla sig hierarkiskt med patriarker på olika nivåer.
Som jag ser det måste socialismen bottna i en övertygelse hos individen och frivillig organisering tillsammans med andra med samma eller liknande intressen. Kapitalismen som historiskt system skapar förutsättningar för detta.
Dessa tankar är väl ett första försök att för egen del lägga grunden till en förståelse av den strukturomvandling som vi nu är mitt uppe i. Den nya informationsteknologins kraftiga genomslag (läs produktivkrafterna) de senaste tjugo åren håller på att fundamentalt förändra förutsättningarna för ekonomin, det sociala livet, kulturen och den politiska kampen.
Så sent som i lördags i P1:s program Konflikt om Piratpartiets framgång i EU-valet sade en, jag tror det var, Jan-Erik Fiske, vd för anonymiseringstjänsten Relax fast att den fas i historien som vi nu är inne i skulle kunna jämföras med USA:s självständighetskrig på 1700-talet och den ”frihetsdyrkan” som då yttrade sig i önskan till en egen plätt mark utanför statens kontroll (vilket jämfördes med behovet av fria arenor och ytor på Internet).
Min åsikt är att huvudmotsättningen i dagens samhället går (borträknat konflikten mellan tillväxten och klimatförändringarna) mellan en produktion som blir allt mer social och immateriell till sin karaktär och kapitalets behov av att kontrollera densamma inom privata egendomsformer.
Jag noterar att man i debatten såväl inom som kring Piratpartiet bara pratar om ”integritetsfrågor”, utan att nämna den grundläggande orsaken och drivkraften bakom de ökade kraven på övervakning. Skyddandet och utvidgandet av den privata egendomen.
Min förhoppning är att det också föds ett medvetande om att mycket av den aktivitet och kommunikation som sker på nätet både är social till sin karaktär och i ökande grad samhälleligt nödvändig - och att den därför både ska vara socialt kontrollerad och tillgänglig och i ökande grad ge sociala försörjningsmöjligheter.

Research as a process

One conclusion from the different open space-discussions at the EADI-conference is that research has to be understood as a process. The end product is of course there, but the communication and process leading up to it is given more and more importance. Communication is not any longer seen as the "the icing of the cake", instead it is a way of working that also can be embedded in the research itself.

This has as various consequences for the libraries. One is that we should put more energy on enhancing the metadata of the researchpapers and reports. Michele from the Institute of social studies in Haag told us that they are thinking of interwieving their researcher about the content of their reports just to be able to facilitate the communication in better ways.

One problem is that the researchers themselves can be hard to convince about the beneficial outcomes of cooperating with the communicating professionals in the library or communication center of the university. Do they cooperate because they want to or because they have to was a central question and the discussion circled around how to bridge the gap between information workers and the researchers.

Some people focused on the importance of understanding what motivates the researchers, others pointed out the task of giving the researcers the big picture of why it´s important to communicate their work of research to collegues and end-users, and a third group stressed the pedagogical function of helping and empowering the researchers when it comes to using new tools of communication.

Globalarkivet + KB + OAIster

Globalarkivet har fått två nya samarbetspartners under veckan som gått. Det började i tisdags när Världsbiblioteket tillsammans med Rädda barnens bibliotek och Kungl. biblioteket arrangerade en kurs i primärkatalogisering i Libris av e-resurser. En kurs som Open Access-opinionsbildaren Jan Szczepanski vid Göteborgs Universitetsbibliotek menade skrev bibliotekshistoria på biblist.

Det må vara hur som helst med det, det lustiga var att vi på Världsbiblioteket fick oss en positiv överraskning på vår egen kurs. KB hade förberett sig på att lägga in artiklar från Globalarkivet i Libris där de sedan knöts till varje tidskrifts huvudpost. Medan vi satt och funderade på varför vi inte tänkt på detta förut blev en artikel från Nyheter från Nicaragua av Sara Svensson den första som gjordes sökbar i samkatalogen.

Konsekvenserna av detta är flera: KB kommer att länka till den aktuella tidskriftens info-sida i Globalarkivet och de kommer att sprida artiklarnas katalogposter till andra informationstjänster som bibliotek.se och den internationella tjänsten WorldCat. Förhoppningsvis kommer allt detta i slutändan att direkt påverka trafiken till Globalarkivet förutom att höja vår pageranking.

Nästa stora händelse är att vi äntligen fått ordning på den mekanism som gör att andra informationstjänster kan "skörda" Globalarkivets metadata för att tillgängliggöra våra resurser i nya sammanhang. Under torsdagen anmälde vi oss till Oaister som är en stor sökportal som tillgängliggör material ur öppna arkiv som är anpassade för att samarbeta med varandra med hjälp av oai-pmh protokollet.

Även detta bör kunna generera en hel del trafik till oss.

An intervention from Brazil

Lea Santana from the University in Bahia, Brazil, made some remarks (thursday afternoon at the EADI-conference) about the researchers and the research-process that are plausible to the earlier discussion of Open Access.

If the research becomes both more social, web 2.0 and action/process-oriented, the researchers´ need for selling their end product and protect their copyright will diminish in importance. Copyright and normal publishing houses will be an obstacle rather than an inspirer to the progress of science in this case. Given this development it could be favourable to publish online and spread relevant outcomes of the research to the right target groups through diferent web 2.0-tools instead.

What does the "free" in "free your information" really mean?

The first Open Space-discussion I participated in (and iniatiated) was meant to adress the big picture around web 2.0 and Open Access. To what degree is Open Access free? What rights are really connected to Open Access? Just the copying or even distributing the information?

In Sweden Open Access just involve the copying and you can´t take the resource and put it on your on server; you can only link to the resource. And for small libraries as my own, World Library, it´s a too big job to check all the links and if they are functioning.

The discussion didn´t clarify the question of defining Open Access. What you could continue to discuss is if you could use Creative Commons in the academic context as well or be inspired by those licenses in developing new Open Access-licenses in line with the Berlin-declaration.

Another track I was suggesting in the begining of the discussion was the question om unpaid labour, the base of all those new web 2.0-business models. As long as play is play (research and communication for the fun of it) it´s free and uncontroversial from my point of view, but when play is used for other purposes like comercial, political, academical ones you could maybe expect some problems to arise.

This discussion ended up in an defence of the Open Access-project -leaving the question as obsolete, as a no-problem - the problem was instead how we, the librarians could get the researchers to see the benefits with publishing themselves without thinking of economic rewards (that anyway is lacking in many cases). I imagine that the majority of researchers are not playing when they do their job, instead they look at it very instrumental: they often want respect and gain prestige and if possible even profit from their activities. Which is funny when a lot of research are publicly funded.

And last. Many of the people who took part of the discussions concluded that their was free as in freedom and not as in free beer that was the most important aspect of the work of defining the word free. I argued that in a time when information is the new cornerstone in the economic, capitalist, system when freedom of speech and free beer rapidly becames quite hard to separate if democracy is something valued.

EADI-conference in Copenhagen 2009

Thursday 11th and friday 12th of june representatives for different institutions and organisations engaged in research in development issues meet in Copenhagen to discuss the use om web 2.0 tools for organizing and distributing information between researchers but also to the public.

Today Twittter, Blogger and BlipTV is up to discussion.